Jag har sett många i mitt bloggflöde presentera en lista på sitt användande av "default"-appar. Tydligen så kommer initiativet ursprungligen från Avsnitt 097 av podcasten Hemispheric Views. Och även om jag inte har någon relation till podden så kändes det ändå som en såpass trevlig mall att den förtjänade att föräras med ett snabbt blogginlägg.

Så, här är min lista. Den är väldigt Appletung men det bör inte förvåna någon. 😬

• Mail Client: Mail.app(Outlook på jobbet)
• Mail Server: iCloud+ med egen domän
• Notes: Bear (och Notes.app för hushållets gemensamma anteckningar)
• To-Do: Things, men under hösten har jag anammat Time Blocking och har således flyttat över många av mina to-dos till kalendern.
• iPhone Photo Shooting: iOS Kamera (ofta i RAW)
• Photo Management: Photos.app
• Calendar: Calendar.app
• Cloud file storage: iCloud Drive
• RSS: NetNewsWire med iCloud-synk
• Contacts: Contacts.app
• Browser: Safari
• Chat: iMessage, Signal
• Bookmarks: Safari, Micro.blog
• Read It Later: Micro.blog
• Word Processing: Word
• Spreadsheets: Excel
• Presentations: Keynote (Powerpoint om jag verkligen verkligen måste)
• Shopping Lists: Delad lista i Reminders.app
• Meal Planning: Mela
• Budgeting & Personal Finance: YNAB
• News: Dagens Nyheter, Sveriges Radio
• Music: Apple Music
• Podcasts: Castro
• Password Management: iCloud Keychain

Det finns en samlingssida för andra blogginlägg på samma tema.

Diktering

Till min familjs stora förtret så har den här veckan präglats av att jag stundtals går och talar högt för mig själv i ett försök att lägga mig till en dikteringsvana.

Från och till gör jag sådana här försök. De brukar förstås alltid sluta på samma, oceremoniella, sätt. Efter ett par dagar/veckor så glömmer jag av att funktionen ens existerar och jag återgår till att knappa på som om jag vore oupplyst. Not with a bang but a whimper.

Med en bebis i familjen igen så är det dags för ett nytt försök. Det är numera allt för ofta som en arm/hand är upptagen av en sovande avkomma. Och även om det går att skriva hjälpligt med en hand, särskilt med swipe, så känns det i bland frustrerande långsamt. Särskilt om det är högerhanden som är upptagen och jag tvingas skriva med vänstern.

Som ett brev på posten så har dikteringsfunktionen fått sig ett lyft i iOS17. Den fungerar dessutom förvånansvärt bra på svenska. Förvisso långt ifrån felfritt men ändå betydligt bättre än förr. Kanske till och med såpass bra att den här vanan kan hålla i sig. Vi får låta tiden utvisa det.

Faktum är att stora delar av det här inlägget är dikterat.

Apple Music Discovery

Jag har länge ratat Apple Musics rekommendationsfunktioner. De har rekommenderat lite för mycket musik som jag tyckte var skitbra 2008. Men, i helgen har jag försökt öppna mina sinnen och lyssnat en del på Apples nylanserade (”ny” om man avrundar lite) Discovery station. Hittills måste jag säga att det är ett stort steg framåt i jämförelse med Apples övriga rekommendationsfunktioner.

Även om jag till en början var lite skeptisk till radioformatet – jag hade nog föredragit en spellista om du frågat mig innan – så tycker jag att det passar rätt bra.

Buljongpåse i frysen

Vi brukade vara duktiga på att koka egen buljong på grönsaksrester. Buljong som fryses in och används i allsköns vardagsmat. Men, sedan semestern så har det varit stiltje på den fronten. Trots att diverse grönsaksrester i bland hittar till en liten låda i kylen så hinner de bli gamla. Buljongkok ligger långt ned på prioriteringslistan.

Ett trick som jag plockade upp någonstans är att flytta buljongkollekten från kylen till frysen. Sagt och gjort. När det blir några snoppar kvar från champinjonerna, morötterna eller löken så landar de numera i den nyinstiftade buljongpåsen. När den är full så blir det till att koka buljong i godan ro.

Tittat på

Hitta Nemo

Vi försökte titta på Hitta Nemo tillsammans med treåringen. Vi tog oss nästan igenom den innan det blev läggdags men med facit i hand så lämpar den sig helt klart till lite äldre barn. Det kändes svårt att hänga med ordentligt i vad som hände.

Folk och rövare i Kamomilla stad

Då fungerar Folk och rövare i Kamomilla stad betydligt bättre. Treåringen älskar den.

Spider-Man: Into the Spider-Verse

Av någon outgrundlig anledning så blev jag sugen på att se den här animerade spindelmannenfilmen från 2018. Och jag är riktigt glad över det infallet. För det första var det en riktigt bra film (om man gillar actionfilmer med superhjältar dvs). Och för det andra så är det uppfriskande att se en animerad storfilm som inte försöker efterapa en pixar-“look”.

Nu ser jag fram emot att se uppföljaren. Spider-Man: Across the Spider-Verse.

True Blood

Vi har tagit oss igenom säsong ett och halkat över till säsong två. Även om ens den första säsongen är svårrekommenderad så hade den ändå någon slags röd tråd inklämd mellan alla obsceniteter. Mystiska mord som behöver nystas upp.

Så här långt så saknas den typen av grundning i säsong två. Händelser avlöser varandra men de känns aldrig särskilt sammanflätade. Det återstår att se om vi håller oss kvar säsongen ut eller om vi hittar något nytt att titta på.

Apples utvecklarkonferens WWDC 2023 har precis gått av stapeln och det går inte riktigt att hålla fingrarna i styr från inspelningsdonen. Tur då att jag inte är ensam om att känna så. Och “tur” att man bara råkar ha ett sprillans nytt poddflöde att publicera något poddliknande i.

Pass på att lyssna in när jag ringer upp @Jezper för att prata av mig om Apples nya VR/AR-headset “Vision Pro”. Finns att lyssna på i Apple Podcast, Overcast, Pocket Casts och förhoppningsvis på andra ställen där poddar brukar finnas.

Man vet aldrig när (eller om) stjärnorna linjerar på det här viset igen.

–

Ljudklipp från:

• Freesound - ”Robin.wav” by inchadney
• Freesound - ”Door - Full 2.wav” by IG88music
• Freesound - ”Dialing ’freesound’ (373376863).wav” by CGEffex

Det här är ingen podd. Jag lovar. Det är typ ingenting alls just nu.

Eller ja. Visst. Nåt kanske det är. Men det är nåt annat. Nåt som inte är en podd.

Förutom då när det är en podd. T ex när man lyssnar på den i en poddspelare. Då är det förstås en podd.

Men inte annars. Annars är det nåt annat.

Jag ska bara lista ut vad det är.

Twenty twenty-two brought plenty of goodness to the web platform. Cascade layers, dynamic viewport units, :has and so much more. Hopefully, the pace for 2023 will be no different.

Inspired by Dave Rupert's CSS Wishlist 2023, here is my own css Wishlist for 2023.

• leading-trim – It might just be wishful thinking. (It probably is) But, I really do believe that this singular property would be a game changer for web typography. Finally we would be able to get rid of all the hacks and magic values littering our css just to get our fonts to align properly. Ethan Wang has a great write-up highlighting the ramifications of this property.
• text-wrap: balance – I'm sick of rolling my own text balancing algorithms. I would much prefer the browser make my custom iplementations of NYTimes text balancer obsolete.
• Event for stickiness change – Technically javascript, but having these events would make it a lot easier to style position: sticky; elements when they are in their "stuck" state.

That's my list from the top of my head. What's yours?

Let me introduce to you a brand new Micro.blog plug-in of mine. It’s called Bookshelf shortcode. 🥳

This plug-in contains a single “shortcode” that can be used to embed a Micro.blog bookshelf on any Micro.blog page.

For example, to embed my “Currently reading” bookshelf on a page, I add this code snippet to the page:

{{< bookshelf "currentlyreading" >}}

Or, in cases where I want to display lots of books, I can use the “grid” variant.

{{< bookshelf shelf="finishedreading" variant="grid" >}}

It’s even possible to embed two separate bookshelves on the same page.

Jag är en flitig användare av AirPods vid läggdags. När det är dags att slumra in för natten så åker en av lurarna in i örat för att tankarna ska kunna sväva i väg till tonerna av någon trevlig podd.

Det finns dock risk för volymchock om jag använt AirPodsen under dagen. Fastän att jag vanligtvis lyssnar med ganska sansade ljudnivåer så kan även de mest sansade nivåerna vara för kraftfulla. När jag ska sova vill jag så klart ha riktigt låg volym.

Heureka! Äntligen ett jobb för appen Genvägar.

Sagt och gjort. Jag slänger ihop en automation som sätter riktigt låg volym om klockan är mer än 21:30 och körs när telefonen ansluter till mina AirPods. “Det här kommer bli bra” tänker jag sådär självgott om mig själv.

Tills jag testar.

Den som trodde att automatiseringar kunde köras automatiskt trodde uppenbarligen fel. För, i stället för att köra mitt fina skript, så visar iOS upp en notifikation om att min “automatisering” är tillgänglig. En notifikation som jag behöver alltså behöver trycka på för att aktivera.

Trycka.

Med ett köttfinger.

–

Mitt fina skript, som skulle rädda mig från framtida volymchocker, behöver därmed begravas tills dess att alla “automatiseringar” är likvärdiga och får köra utan någon interaktion från mig som användare.

I soptunnan med det.

Tack vare Sven Dahlstrands Online Yard Sale så äger jag nu ett par Bang & Olufsen H6. För den som hittar något av intresse på Svens digitala loppis så kan jag varmt rekommendera Sven som säljare. Köpet gick snabbt och smidigt. 👌

Hitintills är jag mycket nöjd med hörlurarna. De har alldeles ypperlig passform och väldigt trevlig ljudkvalitet. Just passformen och bekvämligheten låg högt upp på önskelistan då dessa är tänkta att användas under intensiva kodsessioner på kontoret. 👨‍💻

Sommaren har bjudit på en och annan dagsutflykt. Som till exempelvis denna, till naturreservatet Näsbokrok. Ett kargt, men mysigt, litet naturreservat ute på en udde. Ljung, fält, hav och sten samsas med stigar och spång.

I’ve decided to package my my custom-made photos page into my very first Micro.blog plug-in 🥳. Installing it on your own Micro.blog-hosted blog is now as easy as:

1. Finding the plug-in in the official directory: Photos page by kottkrig
2. Select “Install”
3. Optionally customize its settings by going to the “Plug-ins” section in Micro.blog sidebar

Customize

Two styles are included in this first release, “grid” and “masonry”.

The “grid” layout has a fixed row height and attempts to spread the images as best it can based on the available screen size. Some images might be cropped in order to fit on the row.

The “masonry” layout instead maintains the aspect ratio of each photo so that the rows are pleasantly uneven.

Caveats

Since this plugin overrides the whole photos page, it’s currently incompatible with most photo-page related plugins such as All photos or Photos category.

The current version (1.0) includes a checkbox in the plug-in settings to mimic the All photos plugin. Just tick the checkbox labeled “Include all photos in multi-photo posts, not just first photo”. The Photos category options will be added in a future version.

Through the magic of auto-updates, Micro.blog will ensure that you’re always running the latest version of this plug-in.

Currently, Marfa theme is the only theme that I’ve verified the plug-in working with. Hopefully it should work on most themes without additional tweaks. Should you try out the plug-in, please let me know if something looks weird when combined with other Micro.blog plug-ins or themes.

Jag går i tankarna att flytta bloggen ännu en gång. Från att hostas på micro.blog till att använda en egen Wordpress-instans som ett ”headless cms” kopplat till en statisk sidgenererare.

Det blir en något mer komplex uppsättning än den här nuvarande och jag överväger ännu om det är värt att ta språnget. Utöver att spara in de $5/mån som micro.blog kostar mig så vinner jag även en större frihet att kunna modifiera bloggen som jag vill. Främst då möjligheten att skapa upp egna inläggstyper.

Nackdelarna är uppenbara. Jag är osäker på om jag kommer orka med att drifta något sådant här på fritiden. 😬

Jag har byggt en prototyp baserat på mitt Hugotema för den här sajten. Netlify ombesörjer att hosta och bygga om sajten när något ändras i mitt GitHub-repo eller när inlägg publiceras/uppdateras i Wordpress.

Prototypen ligger här för den som är nyfiken: johanl-wp.netlify.app

När jag i dag ville uppdatera till senaste versionen av macOS möttes jag av det retsamma meddelandet ”Det finns inte tillräckligt med ledigt utrymme på skivan”. Retsamt eftersom Finder i sin tur uppgav att jag hade hundrafemtiosex gigabyte ledigt utrymme.

Efter lite googling visar det sig att de Time Machine snaphots som macOS lagrar lokalt inte räknas med i Finders uträkning av använt utrymme. Finder ljuger alltså om det använda utrymmet och tar för givet att macOS rensar bort snapshots när utrymmet behövs till något annat.

Av någon anledning verkar dock macOS misslyckas med just bortrensandet av snapshots när utrymmet behövs för en systemuppdatering.

Ute på det vida internet tipsas det om att temporärt stänga av Time Machine för att trigga en rensning. Det tricket fungerade dock inte för mig. Jag behövde i stället ta till det inbyggda verktyget tmutil för att manuellt ta bort dem.

–

Först, lista alla tillgängliga snapshots:

$ tmutil listlocalsnapshots /

Vilket, föga förvånande, ger oss en lista av snapshots:

Snapshots for disk /:
com.apple.TimeMachine.2022-05-16-211505.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-012315.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-022336.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-032406.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-042437.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-052858.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-062556.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-072758.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-083024.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-090209.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-175907.local

Dessa kan vi sedan ta bort, en efter en, med hjälp av snapshotets id:

sudo tmutil deletelocalsnapshots 2022-05-17-012315

När samtliga snapshots var borttagna hade jag inte längre några problem med att starta igång uppdateringen av macOS.

På jobbet har vi velat experimentera med nya, hjälpsamma, eslint-regler i ett av våra huvudrepositories. Det har dock känts en smula övermäktigt att introducera strama regler i en befintlig kodbas.

En lösning som vi landat i är att enbart köra eslint på de filer vi jobbar med. I vårt fall de filer som ingår i en merge request. Så småningom, när vi lämnat från oss varje fil något prydligare än vi hittade den, har vi således en genomgången kodbas. En merge request i taget.

I GitLab har vi lagt till det här jobbet i vår CI/CD-pipeline:

code-quality:
  image: node:16-alpine
  stage: test
  before_script:
    - apk add git
  script:
    - git fetch
    - DIFFED_FILES_TO_LINT=$(git diff origin/$CI_DEFAULT_BRANCH... --name-only -- "*.ts" "*.tsx" "*.js" "*.jsx")
    - npm ci
    - npx eslint $DIFFED_FILES_TO_LINT
  only:
    - merge_requests

Badlands album ”Djinn” och Loney Dears album ”A Lantern and a Bell” har äntligen brutit den torka som brett ut sig i mitt albumbibliotek under första delen av 2021. Två väldigt olika, men väldigt känslosamma album.

Där ”Djinn” bjuder på mycket välbehövlig shoegaze. Komplett med otaliga lager synthar.

Och ”A Lantern and a Bell” i stället bjuder på minimalistiska, lågmälda pianotoner.

Ingen: …

Bokstavligen ingen: …

Jag: Låt mig berätta om musik jag har uppskattat under 2020!

–

Ett stort tack till alla artister som, 2020 till trots, har spottat ur sig guldklimpar till album. Eftersom spelningar och turnéer har ställts in så är det viktigare än någonsin att stötta de artister man tycker om. Köp deras musik och merchandise! Och, inte minst, berätta för andra vilka artister du har uppskattat under året.

I mitt fall så lyssnar jag näst intill uteslutande på musik i albumform och jag har gjort slag i saken och köpt mina favoriter från Bandcamp.

Album

• Muzz – Muzz
• Perfume Genius – Set My Heart on Fire Immediately
• I Break Horses – Warnings
• Gordi – Our Two Skins
• Purr – Like New
• Phoebe Bridgers – Punisher
• Sault - Untitled (Black Is)
• Sault – Untitled (Rise)
• Deserta – Black Aura My Sun

Smått och gott

Varje år, av någon outgrundlig anledning, så sammanställer vi en spellista till årets sista En podd om teknik. Tjugohundratjugo är såklart inget undantag.

Reglerna är enkla. Man tvingas välja 15 låtar som man har gillat under året som gått (men låtarna kan ha släppts när som helst). En tradition jag aldrig skulle upprätthålla på egen hand men som jag verkligen uppskattar att vi gör tillsammans. Det är något visst med att koka ned och sammanfatta ett år. Och något ännu mer visst att gå tillbaka till föregående års listor.

• Apple Music: EPOT-Johans lista 2020
• Spotify: EPOT-Johans lista 2020

Det skulle vara så lätt att säga: ”F*ck it. Nu har jag missat en vecka. Nu kan jag lika gärna strunta i att skriva de här veckouppdateringarna.”

Men det tänker jag inte göra. Jag fortsätter att tröska mig framåt. Jag tänker fortsätta skriva de här, tämligen meningslösa, uppdateringarna även om jag missar en vecka här eller där. Det väsentliga är att de blir gjorda.

• Efter att, under två kvällar, ha spelat igenom Josef Fares spel Brothers: A Tale of Two Sons så gick vi på jakt efter fler spel med liknande energinivå. Avslappnande, sagolika spel att varva ned i soffan med. Efter några omvägar landade vi i The Last Guardian.

• Vår diskmaskin har hunnit gå sönder, hunnit lagats och sedan hunnit gå sönder igen. Det skulle vara jobbigt i vanliga fall men det tillkommer ytterligare disk nu när är hemma hela dagarna.

• Jag har fortsatt jobba hemma och det fungerar bättre än förväntat. Fördelen är att jag kommer igång tidigare, tar kortare lunch och kan därmed sluta lite tidigare. Och ändå känna att jag då och då, med gott samvete, kan ta en Otispaus.

• Blivit med Fairphone 3 som jobbtelefon. Det resulterade i att jag och Lisa röjde undan för att spela in en spontan unboxing av den. Dock en stum sådan så förvänta er inga kommentarer.

• Lyssnat på mycket Movits den här veckan av någon anledning. Man hinner liksom aldrig riktigt förbereda sig när Movitssuget slår till. Det bara händer. Det har också blivit en del ambient synth samt en lagom dos Håkan Hellström.

  Och, sist men inte minst. Perfume Genius har släppt sitt nya album Set My Heart on Fire Immediately. Jag har gått och väntat på det här albumet ända sedan de första låtarna strösslades ut tidigt i våras.

• I dag är det första maj och vi har följt tal och firanden från soffan, livestreamat över YouTube och Facebook. Det känns inte som vanligt men det känns inte heller helt fel att kunna lyssna på tal i sitt eget hem. Särskilt inte när talen ackompenjeras av nygräddade surdegsbröd och färskbryggt kaffe. Hoppas dock på att vi, nästa år, kan få komma ut på första maj med Otis. ✊

• Jag har försökt laga thailändskt under några dagar. Pad thai och ett par olika versioner currygryta. När jag tidigare försökt laga thailändskt så har jag haft svårt att få till riktigt rik smak men nu har jag äntligen börjat komma i närheten av smakerna jag är ute efter. Tricket har varit att pracka grytan full med naturliga umamikällor. Hittade en thailändsk kock på YouTube som gav bra tips på saker att tänka på, särskilt när man lagar vegetariskt.

• Medan jag fokuserar på thaimat så har Lisa, utöver sin surdeg, fokuserat på ölbryggning. En APA står nu och bubblar i vardagsrummet och vi försöker bortse från faktum att vi på kort tid förvandlas till karikatyrer av karantänande storstadsbor.

• Torsdagstraditionen håller i sig och vi fortsätter göra så gott vi kan i veckans karantänquiz med Quizadillas.

• I musikväg har det saknats nytillskott den här veckan. Shawn Blanc tipsade om The Olympians som har snurrat ett par varv. Jag har också återgått till några Apple Music-favoritlistor i brist på annat, Nightcap och Beneath the stars.

• Paniken över att vi nu ansvarar för en liten bebis börjar lägga sig och vi har landat i något som kan liknas vid en vardagslunk. Förvisso en vardag där man knappt vågar träffa familj eller vänner, covid-19 härjar i landet, grannarna okynnesborrar och vår tvättstuga är stängd för asbestsanering. Men ändock, en vardag.

  Vi vaknar, dricker kaffe, ammar, käkar frukost, byter blöja, ammar, byter blöja, ammar, sover, byter blöja, ammar, byter blöja, sover.
  Och sedan: Lunch.

  Vi hade en förhoppning om att ta tillflykt till uteserveringar under den här första föräldraledigheten. De förhoppningarna har grusats. Temperaturerna håller sig obstinat kvar på vinternivåer och vägrar övergå till vårnivåer. Men. På bra dagar, när solen värmer. Då är det i alla fall helt okej promenadväder.

  Det känns avlägset att jag, inom ett par veckor, ska byta ut det här lunket mot en vardag som involverar jobb.

• På tal om avlägset. Jag saknar mina vänner.

  I brist på häng IRL så testade vi på att laga middag över länk. Tema “pasta”. Som ett litet fönster på köksbänken in i ens vänners kök med allt var det innebär av sorl från folk som pratar i mun på varandra, ojämna mikrofonvolymer, märkliga kameravinklar och ett alldeles utomordentligt skönt häng. Tänk att skratt och sorl kan vara så berusande.

  Men bristen på IRL-häng innebär också att vi aldrig får anledning att dricka Lisas hemmagjorda öl. De ligger just nu och ockuperar frukt- och grönsakslådorna i kylskåpet och bara väntar på att få uppfylla sitt syfte: Att drickas av besökare.

  Vi har tjuvsmakat – och jag vågar lova framtida besökare att ni inte kommer bli besvikna.

• För andra fredagen i rad har vi hämtat lunch från Resursrestaurangen. Skönt med en promenad och skönt med en matlåda som innehåller ett tjog extra kärlek jämfört med vår hemmalagning.

Det är ju bara att sätta sig ned och skriva, tänker jag. Och så sätter jag mig ned, och skriver.

Med avstamp i en idé och med ett embryo av två, tre meningar så hoppas jag på att orden ska fortsätta flöda. Men. Det gör de inte. De sinar.

Ungefär här.

Jag har försökt förstå varför de sinar. Det är svårt. Kanske är det, som så ofta, en rad faktorer som spelar in. Att det jag skriver om är ointressant eller att just mina åsikter om ämnet är onödiga. Eller. Ännu värre. De gånger jag snubblar över över något som verkar intressant men inser att jag inte har något nytt att tillföra, hur jag än försöker. Vem är jag då att tycka till?

Ord kommer inte lättvindigt till mig. Jag stöter och blöter dem innan jag ens tillåter dem att skrivas ut på skärmen. Och när de väl tagit plats där så löper de stor risk att tas bort så fort jag läser meningen som jag nyss skrivit.

Jag har en tendens att överredigera. När jag läser det jag skrivit så resulterar det oftast i att jag kapar ned texten till den grad att den tappar den tillstymmelse till personlighet som den en gång startade med. Alla onödiga meningar, teser och paragrafer stryks. En efter en. Och inte sällan resulterar det i att blott en rubrik återstår på ett tomt ark.

Så. Jag ska göra mitt yttersta för att komma till bukt med den här skriv- och publiceringsrädslan. Efter idogt grubblande så har jag stipulerat två strategier för att ta mig framåt.

1. Skriva.
2. Publicera.

Sjutton, vad fyller ens den här hemsidan för syfte om jag inte vågar fylla den med något?

• Äntligen försommarväder! Sol och t-shirttemperaturer resulterat i att man kan vistas utomhus utan att vara i konstant rörelse. Och för att göra den klassiska försommarlooken komplett så har jag redan rödbränd näsa, nacke och en begynnande bonnabränna. Som det brukar bli.

• Med försommaren så har också cykeln fått komma ut och rasta sig. Mitt cykelförbud har hävts nu när jag har köpt mig en hjälm. Vad gör man inte för att växa till sig till en bra förebild och en någorlunda fadersfigur?

• Veckans Karantänquiz började skakigt men vi fann oss kvickt. Skönt då att ha förstärkning på länk. Tjugoåtta poäng av trettiotre möjliga får man ändå anse vara ett starkt resultat.

• Jag har växlat mellan att jobba hemifrån och att sitta ensam själv på kontoret. Lyxigt att kunna variera sig.

• Tillbaka på jobbet igen och jag har kontoret för mig själv eftersom alla andra jobbar hemifrån. Jag kände att jag behövde gå hit för att hitta tillbaka till en jobbrutin och samtidigt ge Lisa och Otis en chans att hitta en egen rutin hemma, utan att jag sitter där och muttrar. Plus att grannarna renoverar badrummet.

  Men tur är väl det att jag har kontoret för mig själv. Jag sitter här sunkigare än vanligt i en nedkräkt tröja, ofriserat hår och djupa påsar under ögonen.

• The Witness är nu avklarat och med facit i hand kan jag nu säga att det är ett av de bästa och de värsta spelen jag har spelat.

  Jag både älskar och hatar det.

  Jag älskar det för dess miljö, stämningen och pusslen som det bjuder på. Mystiken i att vara fast på en öde ö och alla frågor som hänger i luften. Vad har hänt på ön? Varför är man där? Vem har designat alla pussel? Vad är syftet med ön?

  Ni vet, alla frågor som karaktärerna i Lost ställde till sig själva och varandra.

• Quizadillas körde streamat karantänquiz. Vi skrapade ihop respektabla 31 poäng av 36 möjliga.

• Eftersom jag är tillbaka på kontoret så har jag återupptagit mitt radiolyssnande. Jag växlar mellan BBC Radio 6 Music och Beats 1 beroende på humör och tid på dagen. Överlag är det för mycket hiphop/RNB på Beats 1 men mellan kl 11 och kl 13 så kör Matt Wilkinson en skön mix av låtar som jag brukar slå över till.

• Att för all framtid stämpla en liten människa med ett namn var svårare än vi trodde att det skulle vara. Men nu har Otis äntligen fått sig ett namn.
• Han har också fått sig en pappa. Vi har varit hos familjerätten och skrivit under papper så nu är jag pappa på riktigt.
• Vädret har varit bättre vilket har möjliggjort promenader och utomhushäng med vänner och familj. Temperaturerna ligger fortfarande på tiogradersstrecket så det är kyligt att sitta ute om det blåser det minsta. Men det går, och det är huvudsaken.
• Under lugna amningsstunder löser jag och Lisa pussel i The Witness igen. Det finns få spel som är så långsamma (på ett bra sätt), frustrerande (på ett bra sätt) och tålamodsprövande (på ett bra sätt) som jag upplever att The Witness är.
• Veckans lyssning har varit en kakofoni av olika artister och musikstilar. Otis Redding, Cocteau Twins, Vampire Weekend, Bob Dylan, The Strokes och Bruce Springsteen är bara några exempel på vad som har spelats (och dansats till) här hemma.

• Bebisen (som ännu är namnlös) har hållit oss fortsatt sysselsatta. Vi mäktar med ungefär en utflykt per dag men inte mer. Ena dagen innebär det PKU-test på Östra, andra dagen går vi ned till servicebutiken för att hämta paket.

  Pga pandemi har vi ersatt hembesök från familj och vänner med FaceTime. Ljud och bild i all ära, men det är inte samma sak som ett sorl från ett rum fullt med människor man tycker om.

• Under den här veckan har jag tagit 600 foton. 99% av dem är på bebisen.

• Bakat bröd. Jag snubblade över ett brödrecept som inte involverade knådning. Tar 2 minuter att förbereda på kvällen och sen in i ugnen i 40 minuter på morgonen.

  4,5 dl kallt vatten

  1,5 tsk salt

  0,25 tsk jäst

  1 l mjöl

  Dimensionera så att det passar den brödform du vill grädda i.

  Blanda ingredienserna tills degen är lagom blöt.

  Låt stå framme i 8-24 h. (Jag lade en fuktig handduk över bunken för så har jag sett att mamma gör)

  Ställ ugnen på 200 grader.

  Olja brödformen och dumpa i degen.

  Grädda i 40 minuter.

• Som en del i en påverkanskampanj spelar vi våra favotitalbum i hopp om att de ska gnugga av sig på bebisen. Några album som gått varma här hemma: The xx, Indians – Somewhere Else, Youth Lagoon – The Year of Hibernation, Pink Floyd – The Wall.

Denna vecka har det inte funnits tid till mycket annat.

• Jag blev otroligt inspirerad av Jacob Michelsen och hans filmfoton när vi sågs i förra veckan. Inspirerad till den grad att jag har fått låna Lisas pappas gamla Canon FT QL. Laddad med en ny rulle Fujifilm Superia 400 film så har jag försökt ta foton på ditten och datten. Det är dock både svårt och tidskrävande utan en fungerande ljussensor. Batteriet som är tänkt att driva den är märkt med “Made in West Germany” vilket skvallrar om hur gammalt det är.

• Jobbmässigt så har jag slitits mellan support och utveckling. Jag försöker fortfarande få ordning på en inloggningsfunktionalitet via oauth men det har gått segt. Det har varit mycket att sätta sig in i.

  Jag har jobbat hemifrån ett par dagar. Dels för att känns tryggt rent allmänt men främst för att jag inte vill riskera att dra på mig Corona nu när födelsedatumet börjar närma sig. Jag vill verkligen inte riskera att bli portad från förlossningen.

• Två album har snurrat varma i hörlurarna den här veckan. Ryder av Holy och Like New av Purr.

• Return of the Obra Dinn är nu helt avklarat och jag kan fortsatt rekommendera det varmt. En synnerligen unik spelupplevelse. Problemet med unika spelupplevelser är att det inte finns något naturligt spel att plocka upp nu när man har fått mersmak.