Nintendo visade som bekant upp Nintendo Switch 2 för ett par veckor sedan. Och vi väntar ju egentligen fortfarande på fler konkreta detaljer från Nintendo. Men vi ska inte låta sådana petitesser hindra oss från att spekulera i en av de stora diskussionspunkterna sedan de släppte teasern. Att spekulera är ju alltid kul!

Den stora vida webben har nämligen tisslat och tasslat om huruvida kontrollerna kommer kunna användas som möss eller ej.

Läs t ex Maddy Myers för Polygon:

This was already rumored, and if I hadn’t seen those rumors, then I might not have understood what I was looking at during the portion of the teaser that depicts the Joy-Cons sliding around on a hard surface like a cute lil’ mouse. Because of those rumors, though, I’m now convinced that this is a thing and the Switch 2 will include this feature. The video specifically shows the Joy-Con mouse position as perpendicular to the surface its on. The new Joy-Con mechanic is further cemented by the part of the video that shows a Joy-Con on its side with a section that really looks like an optical mouse light.

Och hon spekulerar vidare:

My biggest question is… why? I’ve now picked up my old Joy-Cons and slid them around my desk just to get a feel for how this would be, and it feels weird as heck. They’re small and fiddly. The new Joy-Cons will be bigger and may feel a bit more robust, but this is still a very skinny and flat mouse that doesn’t look like it would conform to a human hand particularly well. It would probably hurt my hand if I used this “mouse” for a prolonged length of time.

That matters, because most games that benefit from using a mouse are games that involves a lot of mouse usage. I’m thinking about strategy games here, with lots of menu items on the screen to click on, or units to select and direct to different places on a map. Or maybe point-and-click adventure games that require carefully sliding a cursor around a room, looking for clues.

Ett högst rimligt resonemang.

Jag håller med om att det mycket väl kan vara så att musfunktionen faktiskt kommer att vara en ganska obekväm upplevelse. Men med den viktiga distinktionen att Nintendo är helt okej med det.

Min teori är nämligen att musfunktionen inte är ett mål i sig självt. Snarare är musfunktionen en nödvändig konsekvens av de har valt att lägga fokus på en helt annan del av hårdvaran: pekskärmen.

Switchens pekskärm har verkligen levt ett liv i skymundan. Mig veterligen nyttjas den bara fullt ut i ett fåtal spel. Åtminstone bland Nintendos egna titlar.

Vilket, förmodar jag, främst beror på att pekskärmen av naturliga skäl kräver att man spelar i handhållet läge. Så fort man kopplar upp sig mot en tv så går pekskärmen inte längre att använda och man tvingas förlita sig på den ordinarie spelkontrollen. Eller, i vissa fall, knapphändiga rörelsekontroller. Oavsett tvingas man leva med en stor precisionsförlust så fort man vill använda en större skärm.

Även en halvkass mus skulle kunna jämna ut det här precisionsglappet mellan handhållet och inkopplat läge. Nintendo skulle då ha den ventil de behöver för att våga bygga fler spel och upplevelser som kräver en högre precision.

Vågar man hoppas på en fullfjädrad editor för att skapa egna banor i Mario Kart 9?

Nintendo släppte precis en efterlängtad trailer till Nintendo Switch 2. Och även om det är skralt om info i trailern så tycker jag konsolen verkar bestå av precis det man hoppades på: En bättre Nintendo Switch.

Med Nintendo så vet man ju aldrig helt säkert. Det kunde lika gärna varit så att de ansåg att Switchen redan var ”gjord”. Och att det därför inte fanns en tillstymmelse till anledning att bygga en uppdaterad variant. I stället hade de lika gärna kunnat göra något helt nytt och otestat.

De farhågorna ser nu ut att kunna avskrivas. Nintendo Switch 2 är t om såpass kompatibel med föregångaren att den stödjer både digitala- och fysiska Switchspel. Av trailern att döma så ser den också ut att bli något större än originalet. Förhoppningsvis betyder det att den blir något mer ergonomisk för vuxna händer utan att, för den sakens skull, tumma för mycket på ergonomin för barnhänder. Svår balansgång.

Med tanke på att vi börjat spela en hel del Switch i familjen så kommer detta bli årets lättaste teknikköp till vårt hushåll. Hoppas att priset inte sticker iväg allt för mycket bara.

Fler detaljer väntas i ett Nintendo Direct den andra april (och inte fjärde februari som jag först glädjetolkade det amerikanska datumet som). Tills dess så räknar jag med att vi kommer matas med en strid ström av inofficiella rykten och detaljer i samma takt som vi sett de senaste veckorna.

Det har släppts en hel drös med trevliga spel under 2024. Spel som jag har haft alla avsikter att ta mig an men som jag ändå inte har lyckats ta mig för.

Så kan det gå ibland.

I stället för att, som typ alla andra, reflektera över det i tysthet så väljer jag att hantera den här otillfredsställelsen genom att dela med mig av listan till er. Kanske, bara kanske, smittar mitt dåligt spelsamvete över på er för att ni inte har tagit er tid att spela alla de här pärlorna.

Ryktet gör dock gällande att ett nytt år står och stampar nu när 2024 lider mot sitt slut. Vi har alla chanser i världen att oss an de här spelen under 2025.

—

Neva

Spirituell uppföljare till det makalöst vackra GRIS. På ytan ser Neva minst lika bedårande ut. Grafikstilen kan närmast beskrivas som en livs levande vattenfärgsmålning. Liksom GRIS så förväntar jag mig ett kort, relativt enkelt spel som kommer bjuda på känslor, nån tår och småtrevliga pussel.

—

Lorelei and the laser eyes

Pusselspel från den innovativa spelstudion Simogo. Som, bland annat, ligger bakom Year Walk (2013), Device 6 (2013) och Sayonara Wild Hears (2019).

—

Pentiment

Pentiment har funnits inkluderat i Xbox Game Pass sedan flera år men eftersom jag inte har någon Xbox hemma så har det helt gått mig förbi. Min kollega har pratat sig varm om den säregna grafikstilen i samklang med den välgjorda mordgåtan.

—

The Rise of the golden idol

Uppföljare till det förträffliga detektivspelet Case of the golden idol.

Jag har dessvärre medvetet försökt hålla mig borta från all typ av spoilers för The Rise of the golden idol så jag kan i ärlighetens namn inte berätta särskilt mycket om det. Jag bara förutsätter att det fortsätter på originalets inslagna bana och det är gott nog för mig.

—

Thank goodness you are here

Humor är svårt. Alldeles särdeles svårt. Men folk hävdar, med emfas, att Coal Supper har lyckats med det konststycket i Thank goodness you are here. Det återstår att se om folk har rätt.

Det här spelet hamnade på min radar på grund av dess utgivare: Panic. Hittills har denna anrika mac-utvecklare lyckats gallra guldkorn som utgivare i form av Firewatch (2016) och Untitled Goose Game (2019).

—

Chants of Senaar

Eftersom det här är min lista och ingen annans så kan jag tillåta mig själv att tumma lite på min begränsande 2024-regel. Jag väljer helt sonika att lyfta in Chants of Senaar från fjolåret. Ett spel vars pussel bygger på att förstå och översätta främmande språk. Idel höga betyg och att allsköns människor rekommenderat det gör att det absolut förtjänar att avrundas in.

De halvljumna recensionerna av Indiana Jones-spelet motsvarar ganska väl mina förväntningar från de trailers och spelgenomgångar jag sett.

Lite otippat blir jag i stället sugen på att spela om Wolfensteinspelen. Ett sug som också delvis kan härledas till The man in the High Castle.