Det började för länge sedan. En smart glödlampa här, ytterligare en där. Jag hade, som en ansvarsfull vuxen med fast inkomst, äntligen hittat något som skulle förenkla livet. Lampor som tänds och släcks automatiskt när man kliver in genom dörren – framtiden var ljus. Det tjugoförsta århundradet skulle äntligen råda bot på mörkret.

Tills för ett par veckor sedan höll vi oss strikt till ljuskällor från Philips Hue. Det fungerade, tills en av de dyrare lamporna plötsligt dog. Det kändes orimligt att betala närmare 500 kr för att ersätta en… lampa. Ja, en lampa.

Vi var således i behov av något billigare. Särskilt nu när mörkret började krypa på, och vi dessutom ville köpa fler smålampor för att motarbeta det med de medel vi hade att tillgå.

Men! Behovet är egentligen inget nytt. Jag har länge hållit mig från att utöka vårt system i väntan på att Matter – framtidens hubblösa standard – skulle rulla ut på bred front. Men tiden gick, lampor gick sönder och den hubblösa framtiden lyser ännu med sin frånvaro.

Så där stod jag, med en halvtrasig uppsättning smarta lampor i relativt akut behov av ljus. Vad gör man då? Jo, man ger upp om den optimala lösningen och faller tillbaka till något som faktiskt går att köpa: gammal hederlig ZigBee. Det är tekniken bakom Philips Hue och flertalet andra smarta system. Den utopiska, hubblösa Matter-framtiden får vänta, och istället välkomnar vi ytterligare en hubb i vårt hem.

Valet föll på IKEA. Vi hade redan sneglat på deras smarta gardiner, så det föll sig relativt naturligt. Vi klickade hem ett gäng produkter: Dirigera, deras smarta hub, två genvägsfjärrar (Somrig), ett smart uttag (Tretakt) och några smarta lampor. En av de större punktinsatserna i vårt smarta hem på år och dar.

Vi har nu en mix av:

• Philips Hue, barnens favorit eftersom de kan ändra färg
• Eve, ett par smarta uttag, de enda enheterna som faktiskt är redo för den utopiska (och högst hypotetiska) Matter-framtiden
• IKEA, för att kunna utöka på en budget

Vårt hem har blivit både smartare men också en smula spretigare. Dock inte fullt så kaotiskt som jag hade förväntat mig. Visst, det är lite stökigt att installera upp prylarna i sina respektive appar, men när de väl är installerade så styr vi ändå allt genom Apple Home. Scener, automationer, genvägsknappar – allt är uppsatt i Hem-appen och vi kan därmed kombinera de olika prylarna från de olika systemen. Hittills utan några bekymmer.

Gladast är nog fyraåringen som äntligen, med hjälp av genvägsfjärren, kan styra lamporna i sitt rum. Ett tryck tänder dem, ett dubbeltryck gör dem rosa, och ett långtryck skiftar till grönt. IKEA-fjärr och Hue-lampor i en lagom dos symbios.

Inget utopisk Matter-hem, men det fungerar. För det mesta. Åtminstone tills vi köper på oss än mer fjärrkontroller, sensorer, gardiner och prylar. I slutändan handlar det ju inte om att ha det perfekta systemet – bara att hålla mörkret på avstånd. Och om det kräver en extra app och ytterligare en hubb? Då är det kanske priset man får betala för att leva i framtiden, idag.