Man har ju vant sig vid att skriva 2025 nu och februari kanske räknas som lite sent för att runda av fjolåret.

Men om inte nu – när ska jag annars lyckas etablera en tradition av att publicera helt meningslösa siffror runt årsslutet? År 2023 resulterade i 8279 bilder och jag vet att ni, liksom jag, har suttit som på nålar sen nyårsafton i hopp om att få veta hur 2024 har stått sig i jämförelse.

Jag kan nu stolt meddela att väntan är över. Väntan är äntligen över.

*trumvirvel*

Kvantitet 

Likt föregående år så börjar vi med kvantiteten. Räkningen för 2024 slutade på 13 704 foton. Det är hela 5425 (!) fler än förra året.

I den här drösen av foton så står våra telefoner för dryga 56% av totalen och storkameran står för dryga 41%. Av någon anledning är förhållandet det omvända jämfört med förra året.

Vilket tar oss vidare till siffrorna som egentligen betyder något:

Kvalitet

Vi är flitiga på att favorisera foton i vår familj. Det har blivit en naturlig del av vårt fotoflöde.

Som en naturlig del av av vår i biblioteketsorganisering så favoritmarkerar vi de foton som vi tycker ”det här känns värt att visa upp”. Favoritsjärnan indikerar att fotot tagit sig över någon slags subjektiv lägstatröskel. Inte att fotot är något slags konstverk. Således kan man utan problem räcka telefonen till en bekant, trycka in på favoritalbumet, och sedan låta personen svajpa mellan foton bäst den vill.

Så, hur många av årets 13 704 foton kvalade in som favoriter?

*trumvirvel igen*

2796 favoriter. Det är 943 fler än förra året för den som räknar. (Och det gör vi ju.)

Vi favoriserar alltså fortfarande ca en femtedel av samtliga foton. 20% i år jämfört med 22% förra året.

Det här året är det också betydligt jämnare mellan andelen favoriserade foton mellan telefonerna och kameran. De ligger runt femtedelen båda två – kameran något under och telefonerna något över. Förra året var det betydligt större skillnad mellan dem.

Jag funderar på om jag varit duktigare på att ta gallra bort och kassera meningslösa bilder från kameran det här året. Foton som är ur fokus eller foton som tagits av misstag. Det förklarar dock inte att telefon-andelen har sjunkit så mycket i år jämfört med förra året.

Det var allt. Nu är det slut på meningslösa siffror för den här gången.

Nintendo visade som bekant upp Nintendo Switch 2 för ett par veckor sedan. Och vi väntar ju egentligen fortfarande på fler konkreta detaljer från Nintendo. Men vi ska inte låta sådana petitesser hindra oss från att spekulera i en av de stora diskussionspunkterna sedan de släppte teasern. Att spekulera är ju alltid kul!

Den stora vida webben har nämligen tisslat och tasslat om huruvida kontrollerna kommer kunna användas som möss eller ej.

Läs t ex Maddy Myers för Polygon:

This was already rumored, and if I hadn’t seen those rumors, then I might not have understood what I was looking at during the portion of the teaser that depicts the Joy-Cons sliding around on a hard surface like a cute lil’ mouse. Because of those rumors, though, I’m now convinced that this is a thing and the Switch 2 will include this feature. The video specifically shows the Joy-Con mouse position as perpendicular to the surface its on. The new Joy-Con mechanic is further cemented by the part of the video that shows a Joy-Con on its side with a section that really looks like an optical mouse light.

Och hon spekulerar vidare:

My biggest question is… why? I’ve now picked up my old Joy-Cons and slid them around my desk just to get a feel for how this would be, and it feels weird as heck. They’re small and fiddly. The new Joy-Cons will be bigger and may feel a bit more robust, but this is still a very skinny and flat mouse that doesn’t look like it would conform to a human hand particularly well. It would probably hurt my hand if I used this “mouse” for a prolonged length of time.

That matters, because most games that benefit from using a mouse are games that involves a lot of mouse usage. I’m thinking about strategy games here, with lots of menu items on the screen to click on, or units to select and direct to different places on a map. Or maybe point-and-click adventure games that require carefully sliding a cursor around a room, looking for clues.

Ett högst rimligt resonemang.

Jag håller med om att det mycket väl kan vara så att musfunktionen faktiskt kommer att vara en ganska obekväm upplevelse. Men med den viktiga distinktionen att Nintendo är helt okej med det.

Min teori är nämligen att musfunktionen inte är ett mål i sig självt. Snarare är musfunktionen en nödvändig konsekvens av de har valt att lägga fokus på en helt annan del av hårdvaran: pekskärmen.

Switchens pekskärm har verkligen levt ett liv i skymundan. Mig veterligen nyttjas den bara fullt ut i ett fåtal spel. Åtminstone bland Nintendos egna titlar.

Vilket, förmodar jag, främst beror på att pekskärmen av naturliga skäl kräver att man spelar i handhållet läge. Så fort man kopplar upp sig mot en tv så går pekskärmen inte längre att använda och man tvingas förlita sig på den ordinarie spelkontrollen. Eller, i vissa fall, knapphändiga rörelsekontroller. Oavsett tvingas man leva med en stor precisionsförlust så fort man vill använda en större skärm.

Även en halvkass mus skulle kunna jämna ut det här precisionsglappet mellan handhållet och inkopplat läge. Nintendo skulle då ha den ventil de behöver för att våga bygga fler spel och upplevelser som kräver en högre precision.

Vågar man hoppas på en fullfjädrad editor för att skapa egna banor i Mario Kart 9?

Avgrundsdjup tragedi i Örebro idag. Det är svårt att ens ta in och än svårare att förstå.

Fyraåringen förkunnade just att alla månadsskiften det här året minsann ska firas med risgrynsgröt.

Så. Nu äter vi risgrynsgröt.

Ett sjujäkla bra röj på Pustervik i kväll med Avantgardet som avsändare. Rick Titrö skrev, för Hymn, klockrent om förra helgens spelning i Malmö och jag har inte tillräckligt med ord för att ens kunna tillägga något.

Sörplar i mig säsongens sista glöggflaska.

”Pappa, vet du vad!!? Det kan faktiskt vara sol fastän att det är vinter. Jag vet det för det var faktiskt sol en dag nära jul nån gång.”

Fyraåringen sammanfattade just denna vinter.

Motvind, paffa däck och lårmuskler som inte har cyklat på en hel pappaledighet.

Flåsig start på årets första arbetsdag.

Mela, min favoritapp sedan flera år tillbaka för att samla recept, har fått sig en uppdatering:

Mela 2.5 is now available with improvements to the recipe importer, which can now extract recipes from video descriptions on YouTube, TikTok, and Instagram. This update also introduces “Web Recipe Search” as a search engine option for the in-app browser, allowing you to search for recipes directly on various recipe websites.

Just den här uppdateringen innehållet inget av vikt för min egen del, men jag påmindes om att jag nog aldrig har puffat för Mela tidigare. I bland glömmer man liksom av att hylla de där vardagshjältarna till appar som bara gör sitt jobb dag ut och dag in. År efter år.

Det är långt ifrån en självklarhet.

Mela är en receptsamlare för Apples plattformar. Den integrerar med den inbyggda Påminnelser-appen för inköpslistor och Kalender-appen för veckoplanering. Det fungerar även alldeles utmärkt att dela en receptsamling mellan flera iCloud-användare.

Och, föredömligt, från Melas Privacy Policy:

Mela does not collect any data. If iCloud Sync is enabled, your data is stored securely in a private container in your iCloud account. Mela does not depend on or use any third-party service.

Fredagen ordinerar fyra minutrar av bubblande kreativitet följt av tre minuter bakom kulisserna.

Dagen har kommit då jag äntligen tar mig i kragen och inaktiverar mina Metakonton. Det går därmed inte längre att hitta mig på varken Facebook eller Instagram. Mina profiler bör vara helt borttagna.

Lite fegt att enkom ”inaktivera” kan tyckas (i motsats till att ta bort kontona permanent) men jag valde just ”inaktivering” eftersom det tillät mig att finnas kvar med mitt befintliga konto på Messenger. Messenger är inget jag använder om jag inte måste men jag har familj och bekanta där Messenger, för tillfället, är det enda alternativet att nås på. Hade jag orkat vara lite omständig så hade jag kunnat ta bort mitt FB-konto permanent för att sedan skapa upp ett telefonnummerbaserat konto på Messenger. Jag förmodar att jag då hade behövt be de grupper jag hänger i att lägga till mitt nya konto och det kändes som ett lite för stökigt steg i nuläget – jag skjuter den stökigheten på framtiden.

Svårast för det här beslutet kommer min fru ha. Hon har använt min instagramprofil som ett bokmärke för att hitta hit, till den här bloggen. Det återstår att se hur hon kommer att göra framöver. 😬

Nintendo släppte precis en efterlängtad trailer till Nintendo Switch 2. Och även om det är skralt om info i trailern så tycker jag konsolen verkar bestå av precis det man hoppades på: En bättre Nintendo Switch.

Med Nintendo så vet man ju aldrig helt säkert. Det kunde lika gärna varit så att de ansåg att Switchen redan var ”gjord”. Och att det därför inte fanns en tillstymmelse till anledning att bygga en uppdaterad variant. I stället hade de lika gärna kunnat göra något helt nytt och otestat.

De farhågorna ser nu ut att kunna avskrivas. Nintendo Switch 2 är t om såpass kompatibel med föregångaren att den stödjer både digitala- och fysiska Switchspel. Av trailern att döma så ser den också ut att bli något större än originalet. Förhoppningsvis betyder det att den blir något mer ergonomisk för vuxna händer utan att, för den sakens skull, tumma för mycket på ergonomin för barnhänder. Svår balansgång.

Med tanke på att vi börjat spela en hel del Switch i familjen så kommer detta bli årets lättaste teknikköp till vårt hushåll. Hoppas att priset inte sticker iväg allt för mycket bara.

Fler detaljer väntas i ett Nintendo Direct den andra april (och inte fjärde februari som jag först glädjetolkade det amerikanska datumet som). Tills dess så räknar jag med att vi kommer matas med en strid ström av inofficiella rykten och detaljer i samma takt som vi sett de senaste veckorna.

Supertaggad på Nintendo Switch 2. Synd bara att man kommer få vänta till andra april för mer info (och inte till fjärde februari som jag först utläste av det amerikanska datumet i trailern 😅)

Jag och barnen har varit ute på planetjakt denna ljumma vår-/vinterkväll. Ni missar väl inte att man ser Venus, Mars, Jupiter och Saturnus ute på stjärnhimlen just nu?

Sven Dahlstrand på sin blogg:

Marginalia Search recently moved to a new domain and got a bit of a facelift. If you haven’t checked out this indie web search engine yet, now’s a great time to give it a try. Not sure what you’re looking for? Head over to the explore page and see what catches your eye. 👀

Ena stunden följer man Svens råd i godan ro. Nästa stund kvicknar man till, tydligen nån timma senare, efter att ha förlorat sig bland drösvis av charmiga bloggar.

Marginalia är en liten, oberoende, sökmotor som fokuserar på att indexera personliga bloggar och andra icke-kommersiella sajter. Explore-sidan som Sven tipsar om är ett slumpmässigt axplock av sajter som ingår i dess index.

Viktor Löfgren, i ett särdeles peppande stycke på Marginalias About-sida:

How long have been talking about the decrepit state of the web? How many pages of essays have been written, how long have we waited for the planets to align and the web somehow to fix itself? Seems very clear talking and writing isn’t going to fix the web. Rallies or pleas to the government isn’t going to fix the web either. Not even AI or Elon Musk is going to fix the web.

New search and discovery mechanisms stubbornly refuse to manifest almost no matter what we do, until we actually go build the things. You do not need VC funding, or a San Fransisco address, or even someone’s permission.

This is how it’s always been. Things exist on the web because someone built them. As a consequence, if you want something to exist on the web, you go build it.

Bygg. Bara bygg.

Staffan Lindberg och Magnus Wennmann i Vad händer med Shein-returerna?

Mängden begagnade plagg i världen överstiger all efterfrågan. Det gör att det inte är importlandets behov av kläder som styr handeln – utan exportlandets behov av att bli av med dem.

Ytterst välproducerat reportage i fyra delar som spänner över flera kontinenter, involverar flera miljöbrott och organiserad brottslighet.

Koka en kaffe och avsätt en stund. För det här kan man inte annat än att sträckläsa.

Trevlig skärmsläckare de har installerat i fönstrena på vårt hotellrum.

En fyragradig västanvind pinar över ett hav vars vita gäss tycks ha stärkts av det nya året – en alldeles ypperlig dag för ett bad tydligen.

Ja, inte för mig alltså. För jag är inte galen.

För min fru.

Det har släppts en hel drös med trevliga spel under 2024. Spel som jag har haft alla avsikter att ta mig an men som jag ändå inte har lyckats ta mig för.

Så kan det gå ibland.

I stället för att, som typ alla andra, reflektera över det i tysthet så väljer jag att hantera den här otillfredsställelsen genom att dela med mig av listan till er. Kanske, bara kanske, smittar mitt dåligt spelsamvete över på er för att ni inte har tagit er tid att spela alla de här pärlorna.

Ryktet gör dock gällande att ett nytt år står och stampar nu när 2024 lider mot sitt slut. Vi har alla chanser i världen att oss an de här spelen under 2025.

—

Neva

Spirituell uppföljare till det makalöst vackra GRIS. På ytan ser Neva minst lika bedårande ut. Grafikstilen kan närmast beskrivas som en livs levande vattenfärgsmålning. Liksom GRIS så förväntar jag mig ett kort, relativt enkelt spel som kommer bjuda på känslor, nån tår och småtrevliga pussel.

—

Lorelei and the laser eyes

Pusselspel från den innovativa spelstudion Simogo. Som, bland annat, ligger bakom Year Walk (2013), Device 6 (2013) och Sayonara Wild Hears (2019).

—

Pentiment

Pentiment har funnits inkluderat i Xbox Game Pass sedan flera år men eftersom jag inte har någon Xbox hemma så har det helt gått mig förbi. Min kollega har pratat sig varm om den säregna grafikstilen i samklang med den välgjorda mordgåtan.

—

The Rise of the golden idol

Uppföljare till det förträffliga detektivspelet Case of the golden idol.

Jag har dessvärre medvetet försökt hålla mig borta från all typ av spoilers för The Rise of the golden idol så jag kan i ärlighetens namn inte berätta särskilt mycket om det. Jag bara förutsätter att det fortsätter på originalets inslagna bana och det är gott nog för mig.

—

Thank goodness you are here

Humor är svårt. Alldeles särdeles svårt. Men folk hävdar, med emfas, att Coal Supper har lyckats med det konststycket i Thank goodness you are here. Det återstår att se om folk har rätt.

Det här spelet hamnade på min radar på grund av dess utgivare: Panic. Hittills har denna anrika mac-utvecklare lyckats gallra guldkorn som utgivare i form av Firewatch (2016) och Untitled Goose Game (2019).

—

Chants of Senaar

Eftersom det här är min lista och ingen annans så kan jag tillåta mig själv att tumma lite på min begränsande 2024-regel. Jag väljer helt sonika att lyfta in Chants of Senaar från fjolåret. Ett spel vars pussel bygger på att förstå och översätta främmande språk. Idel höga betyg och att allsköns människor rekommenderat det gör att det absolut förtjänar att avrundas in.

Magnus skriver på sin blogg om sina tre månader med iPhone 16:

Nu har det gått ungefär tre månader sedan jag fick hem den svarta Apple iPhone 16 med 256GB lagringsutrymme som jag beställde på releasedagen och jag kan med gott samvete unna mig några rader om min upplevelse av enheten, efter något som liknar ett långtidstest.

En tydlig påminnelse om att det nu gått tre månader sedan jag borde beställt nya telefoner.

Det börjar bli dags. 😬

Omåttligt tacksam att ha en fru som skickar ut en på lokal för lite egentid och hobbykodande.

Lösningen på mitt tidigare dilemma var att göra ytterligare en halv sats pepparkaksdeg.

Den är nu också uppäten slut.

Jezper Söderlund föreslår en ny Spotifyfunktion i ett inlägg på sin blogg ”Feature request: Spotify twin users”:

If there was another user our there that shared similar traits in their saved music, playlists and stats, let’s say we have a 50 % overlap in some arbitrary metric, I would be HUGELY interested in listening to what that other 50 % was.

So I would love access to digital twins in Spotify. A way for me to browse other Spotify users, anonymised of course, to learn more about what they like. Perhaps even ways to sort and filter based on metrics, like show me best matches in a specific genre. Or find my a digital twin for a specific playlist. Or time of day.

Fantastisk idé! Faktum är att jag kan skriva under på alla idéer som tar oss närmare den digitala motsvarigheten att få rota bland folks ofiltrerade skivsamlingar.

Vilket fick mig helt osökt att tänka på en passage ur Jesper Nilssons inlägg ”Längtan efter Fast and furious och så mycket mer”:

I min lilla etta i Farsta i Stockholms södra förorter hade jag samtidigt fått tillträde till andra nya rum. Genom Napster och DC++ hade ett helt nytt sätt att hitta film och musik på uppstått. Bortom den “tomma sökrutan” fanns här funktionen att gå in i andra användares filarkiv, leta runt och ta vad man ville ha.

Jag brukade likna det med att leta i skivbackar hemma hos folk. Sökte man efter en udda Death in June-låt kunde man ge sig fan att det fanns andra guldklimpar (eller värre) i skivbacken hos den man hittade låten hos.

Även jag kan stundtals drömma mig tillbaka till DC++tiden och de tillfällen man lyckades hitta en trave oupptäckta skivor bland någons välorganiserade musikmappar. Och varje gång man hittade något bekant så växte ivern eftersom de okända mapparna blev än mer intressanta. Hjärnans egna sätt att poängsätta och värdera ett nytt bibliotek.

En tvillingfunktion som Jezper beskriver hade varit ett intressant tillägg till Spotify. Särskilt eftersom Spotify sitter på fascinerande mängder data. Matchningen kan ske, som Jezper är inne på, baserat på tid på dygnet, om man är på jobbet eller ej, eller kanske kopplat till någon av de andra otaliga datapunkter som Spotify har tillgång till.

För egen del har jag dock svårt att se att en sådan funktion skulle räcka för att locka tillbaka mig som kund. Spotify och jag har växt lite för långt isär från varandra under lite för lång tid. Jag är numera lite för ointresserad av Spotify som helhetsprodukt för att en enstaka intressant funktion skulle kunna ändra på det.

God jul! 

Fyraåringen bygger morgonlego och ettåringen febersvettas. Allt är som det ska vara. 

Det här är alltid en lika trevlig tid på året nu när folk börjar posta sina musikfavoriter från året som har gått.

• Hymn har, som vanligt, två uttömmande listor: Årets bästa svenska album 2024 och Årets bästa internationella album 2024.
• Jon Hicks lista är alltid lika spännande för jag brukar alltid hitta album som jag aldrig skulle snubblat över annars: Hicks.design’s Music of 2024.
• Tyler Hall delar också med sig av sina favoriter i inlägget Re: Music Year-End Lists. Inte riktigt min musiksmak men kul att skumma igenom ändå.

Men jag vill hitta fler, framförallt svenska, listor. Gömmer det sig fler inlägg där ute någonstans?